läs här -> http://ellinorl.blogg.se/2013/january/spo-vs-sporrar.html#comment
Jag skrev bland annat hur fel det var med sporrar och att spö var mycket bättre. Inför tävlingen på åby red jag Quina mycket med sporrar, eftersom jag skulle tävla regionalt var jag tvungen att ha sporrar under programmet. Och vet ni vad? Quina blir helt fantastiskt att rida på sporrar. Man slipper sitta och gnaga med skänkeln, det räcker att man duttar lite med sporren så får man reaktion direkt.
Däremot vet jag att inte alla hästar funkar på sporrar, vi har flera hästar på ridskolan som sparkar efter skänkeln när man har sporrar, men som aldrig skulle göra något sådant annars. Men så länge ryttaren har en stadig skänkel och sits så ska sporrarna inte vara något problem. Däremot ska inte orutinerade ryttare använda sporrar, risken finns att de sitter och gnager med dem i sidan på hästen. Ännu värre är det med folk som sitter och bankar med hälarna, med sporrar på.
Det enda som har varit dåligt för mig, vad gäller sporrar, beror på att mina ben slutar nedanför Quinas mage. Därför måste jag vrida upp hälen för att komma åt henne, något som jag numera även märker av i ridning utan sporrar. Så fort jag vill få fram henne lite extra ställer jag mig på tå, och hamnar ur balans. Jag är annars en ryttare med väl nedtrampad häl.
Spö då? Et litet pet med ett spö kan funka bättre på vissa hästar. Quina är en sådan som inte bryr sig ett skit. Och jag vill inte sittar och slå henne för att få reaktion heller, så i mitt fall känns sporrar mer effektivt än spö.
Båda dessa hjälpmedel kan bli skadliga i fel persons händer, det gäller att ta ansvar för sina egna handlingar när man använder dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar