I alla fall så tänkte jag skriva något liknande, fast enligt min uppfattning. Jag har ridit på världens bästa ridskola, billdals ridklubb. Där började jag att rida när jag var nio, på ett ridläger med ponnyn Tyson. Nästa termin kom jag med i en nybörjargrupp. Jag red i den ett tag, men fick byta upp mig till högre grupper flera gånger. Jag började med att följa med min kompis Sofia till stallet och hjälpa henne med hennes sköthäst Rosette och sedan började jag sköta Jameena. Jag och Jameena hoppade en bana på en meter, kom tvåa i en tidshoppning och jag minns hur stort det var för mig. Jag och Sofia kunde vara där i princip alla dagar i veckan och mocka åt alla hästarna, och borsta på alla hästarna, ja ridskolan var vårt liv. Sedan blev jag skötare på Nikki, en storhäst. Henne skötte jag i två-tre år tror jag, innan jag slutade för någon månad sen.
En av de bästa grejerna med ridskolan är att man får en bra grund i ridningen och hästhanteringen (dvs om du går på en bra ridskola). Du får hjälp med den kunskap du behöver ha för att ta dig till nästa steg, en egen häst. Visst är det så, alla ridskoleelever drömmer om att kunna ha en egen häst. Och till slut växer man på något sätt ur ridskolan, vilket jag känner att jag delvis gjort. Aldrig att jag kommer växa ur klubben, men kanske ur själva ridskolan? Till hösten kommer jag att hyra Jasmine och kommer sluta rida på ridskolan, men sedan kanske jag börjar igen?
Det jag - och de flesta andra (tror jag i alla fall) - känner är att man får mycket mer ut av att rida för tränare på en egen ponny än för ridlärare på en ridskolehäst. På billdal har vi verkligen jätte duktiga ridlärare, men det man får helt enkelt inte ut lika mycket av en ridlektion - helt enkelt för att ridläraren måste hjälpa alla - en egen tränare kan ju fokusera bara på dig och du får sedan öva själv på de tipsen han/hon har gett dig. På ridskolan rider du alltid tillsammans med de andra och träningen anpassas inte efter din kunskap utan efter hela gruppen.
En sak som jag däremot saknar i flera privatstall är den gemenskap vi har på ridskolan. I vissa privatstall pratar man knappt med varandra. Bara för att klargöra så är det inte så på det stallet där Jasmine står, så att det inte blir några missförstånd! Då hade jag ju inte valt att ställa henne där.
Sedan vet jag att på Elins ridskola var det precis så, att ingen pratade med varandra. Det är synd att det är så tycker jag, man lär känna så mycket trevliga människor i stallet. Med ett gemensamt intresse kan det väl inte vara så svårt att prata med varandra!?
En sak till bara... Bara för att jag slutar på ridskolan kommer jag inte gå ur varken ungdomsstyrelsen eller klubben. Ridsporten och ridklubben brinner jag för och jag vet att om jag inte köper mig en egen häst efter Jasmine vill jag fortsätta på ridskolan.
Förresten, jag kom på en till sak jag inte har avslöjat - jag ska jobba i stallet på helgerna nu under hösten och våren - och förhoppningsvis efter det också. Jag kommer alltså fortfarande vara på ridklubben flera dagar i veckan och det ska bli super kul verkligen. Har en rolig höst att se fram emot.
Jag & Nikki som jag berättade om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar